Pärlband – ett föremål som de flesta av oss kan relatera till sedan vår barndom. Sofistikerat i sin enkla form och mångbottnat i sin symbolik. Ett pärlband står inte bara för ett smycke. Det kan även påminna om ett radband, barnpyssel, såpbubblor och den idag nästan bortglömda kulramen. Associationerna är många. Med tankarna riktade både mot lek och lärande har Joanna Eriksson förstorat den välbekanta formen till en konstnär lig gestaltning som har fått plats på gården till Förskolan Hagelstavägen 24. Idén kring konstverket växte fram under intervjusamtal med personal på förskolor i Kalmar som arbetar utifrån Reggio Emilia -pedagogiken.
Erikssons skulptur Pärlbandet består av sammanlänkade betongklot, handgjutna av konstnären själv och färgade med betongpigment. Ett enda klot är utfört i rostfri plåt och speglar hela omvärlden i sin blankpolerade yta. Kulornas storlek är anpassad för att barnen ska kunna använda dem som sittplatser. I nya versioner kan konstverket förändras genom att fler klot läggs till och nya, slingrande eller rumsliga former kan skapas. Syftet med gestaltningens öppna form utan egentlig början eller slut är att väcka barnens fantasi. Kanske har några klot rullat iväg? Kanske kan bandet delas eller förlängas? Det statiska konstverket får därmed en dimension av rörelse.
Till synes lika är alla kloten unika. Sammanlänkade med en synlig ”pärltråd” gestaltar de också skillnaden mellan individ och kollektiv och deras ömsesidiga beroende av varandra. Joanna Eriksson, född 1972, är utbildad vid Musikhögskolan Ingesund och har examen från Designprogrammet på Kalmar högskola. Hon är formgivare och formkonstnär och använder sig av material som metall, betong, keramik och glas. Eriksson ställer regelbundet ut och har skapat en rad gestaltningar i offentliga miljöer.
