Kvinna med handspegel av Ebba Ahlmark-Hughes avbildar en kvinna fryst i en pose för alltid betraktade sin spegelbild. Trots att skulpturens form är reducerad är gesten tydlig. I Skärholmen finns en annan skulptur av Ahlmark-Hughes, Musikalisk rörelse, där hon arbetar med ett än mer abstrakt formspråk. 

Skulpturen består av olika rektangulära fack med olika former och i lite olika nivå. Titeln ”Staden” associerar till de kyrktorn och andra inslag som förekommer i tätbebyggelse, t ex finns Globen med, långt innan den var påtänkt. Vissa delar i skulpturen är rörliga och verket kan också ses som ett ”läggspel”.

Skulptören Curt Thorsjös modell- och porträttstudier finns gjutna i brons på många offentliga platser i landet. 

Sedan tidigt 50-tal har Gert Marcus arbetat med non-figurativa kompositioner. Har är bergarterna diabas och marmors skilda egenskaper en viktig del av gestaltningen.

Porträttbysten skapades redan 1945 och avbildar en ung Ivar Lo, korrekt klädd i skjorta, slips och kavaj. Skulpturen är placerad i Ivar Los park, mitt emot huset med adress Bastugatan 21, där Ivar Lo-Johansson bodde och arbetade större delen av sitt vuxna liv. Hans lägenhet är nu museum.

Verket, en tredimensionell tolkning av den medeltida bilden av mänskligheten som ett skepp som redlöst driver mot undergången, med en besättning av panikslagna dårar, skänktes till staden av Eva Bonniers donationsnämnd. Konstnären ville att den skulle placeras utanför landstingsförbundets hus, ett förslag vars symbolik inte uppskattades.

Skulpturen föreställer en mörkt guldbrun bronsfågel mot en sval blankgrå granitsockel. Fågeln ser nöjd och välgödd ut och verkar inte vara på väg nånstans, trots årstiden. Göran Lange inspirerades till verket av en koltrast som övervintrade på hans gård efter att varje dag ha blivit matad med äpple.

Denna Duo är typisk för Qvarsebos kantiga formspråk, där kropparna tycks sammansatta av geometriska former, med ett växelspel mellan släta och grova ytor. Kanske väntar detta par vid en annan hållplats än Resenärerna i Hässelby? Duo är donerad av Eva Bonniers donationsnämnd. 

Stig Blomberg ingick i den kommitté som gjorde inköp till skulptursamlingen i Västertorp, där hans eget verk ”Systrarna” ingår. Barn och ungdomar är vanligt förekommande motiv i Blombergs konstnärskap.

Sigyn var hustru till Loke. Som straff för att denne låg bakom Balders död fjättrades han av asagudarna (med sin son Nares tarmar!) på tre klippblock. Ovanför honom finns en giftorm som dryper sitt etter över Loke. Sigyn håller en skål över honom och samlar upp giftet, men då hon ibland måste tömma den fulla

En ung pojke på en bergsknalle, med vänstra foten placerad på en stubbe och med en stafettpinne i högra handen, i koncentration inför det stundande stafettlopp där han uppenbarligen är startman. Källström har arbetat helt realistiskt och med en känslig modellering av bronsytan som fångar och håller kvar ljuset.

Ivar Johnsons skulpturer är ofta heroiserande och laddade med uttryck. I sin enkelhet, likt en mänsklig kolonn, är ”Mannen i islandströjan” ett bra exempel på detta. Det finns ett tydligt släktskap med Johnsons mer monumentala skulptur Sjömannen vid Sjöhistoriska museet.

”De gåvo sina liv för oss” står det på skulptursockeln som också visar motiv ur sjömannens liv. Ostkustkommittén för sjökrigets offer skänkte skulpturen till staden.

Sigrid Fridman utbildade sig till skulptör hos bland annat Antoine Bourdelle i Paris och utförde både mindre skulpturer, främst porträttbyster, och större offentliga verk, som till exempel Kentauren uppe på Observatoriekullen. Porträttet av Ellen Key, som står i parken som bär hennes namn, är en stämningsfylld gestaltning av den inflytelserika författaren.

Egon Möller-Nielsen var med sina organiska, abstrakta lekskulpturer (eller lekmaskiner som han själv kallade dom) banbrytande i Sverige i slutet av 40-talet. Tuffsen fick sitt namn efter Möller-Nielsens dotter Mona vars smeknamn var Tuffsen. På frågan vad skulpturen föreställde svarade Möller-Nielsen att det föreställde en lekskulptur, formen är inspirerad av barns lust att leka, klättra,

I likhet med sin skulpturlärare vid studierna i Paris, Antoine Bourdelle, arbetade Nils Sjögren i en klassisk realistisk stil. Systrarna står med ryggarna mot varandra, en har händerna på huvudet och den andra håller ett krus vid sin sida, huggna ur ett marmorblock vars grund länkar dem samman.

En realistisk skildring av en ung flicka med en docka i famnen och en gammaldags dockvagn, en i den rad skulpturer som placerats utmed Katarina Bangata, från Götgatan till Vintertullstorget. En motsvarighet på Söder till konststråket Karlavägen.

Den gula ”Skitstöveln” i aluminium är placerad på en kavalett och står i sluttningen nedanför Fiskargatans förlängning, öster om Mosebacketerassen. Verket har följande inskription: ”Årets dummaste idé förtjänar att jämföras med föregående års skitstövel”. Konstverket är stulet. 

Skulpturen höggs i marmor redan 1889 och visar på konstnärens franskinfluerade realism. Denna bronsversion tillkom drygt 50 år senare. På Mariatorget finns ytterligare två skulpturer av Hasselberg, Snöklockan och Tjusningen. På Waldemarsudde finns ännu ett exemplar av Grodan och även skulpturen Näckrosen.