Program
4 september kl. 10-17 Jaana-Kristiina Alakoski
5 september kl. 14-14.30 Leo Correia de Verdier del 1
11 september kl. 12-16 Iris Smeds
12 september kl. 14-14.30 Leo Correia de Verdier del 2
Jaana-Kristiina Alakoski – Pratmaskin
Pratmaskin är en performance och ett spel om att prata. Konstnären sitter på en plastmatta på marken. Mattan visar bilder och olika objekt finns utplacerade på den, också tärningar. Förbipasserande bjuds in att sitta ner med konstnären och prata. Spelreglerna är enkla, besökaren rullar tärningarna och genom det uppkomna numret bestäms vilken av bilderna eller objekten samtalet börjar med.
Performancen omfamnar begreppet prata i dess allra enklaste bemärkelse. Mötet handlar inte om dialog, inte heller debatt eller monolog, utan om just prat. Prat som intryck, intagna, processade och delade. Att prata är att lyssna, tänka, visa, nicka, fråga, svara, skoja, vänta, avbryta, pausa, vända. I röster och kropp finns känslor och sanningar, performanceverket Pratmaskin omfamnar dessa som simultana likväl som motstridiga och multipla. I verket ligger fokus på processen bakom pratet och dess likheter med matsmältnings- och destilleringsprocesser som också förvaltar, separerar och maler ner helheter till delar.
Jaana-Kristiina Alakoskis (f. 1992) arbetar med performance och gestaltning. Hennes research ringar in konstnärliga vardagspraktiker eller kreativitet i vardagagen, så som de tar sig uttryck utanför traditionella eller institutionaliserade ramverk för konst och konstnärskap. I Alakoskis performances återfinns inslag av lek, berättande och interaktion. Hon är utbildad på Central Saint Martins, London och verkar i London och Stockholm.
Iris Smeds – Declaration of Freedom och det En-Väggiga Huset
I sin performance kommer Iris Smeds att bygga upp en kuliss på Holger Bloms plats och spela in en scen till sin nya film The Little House in the Food Court. Scenen handlar om längtan efter frihet, ensamhet och relationen mellan en pappa och hans barn. Performancen omfattar uppriggning av kulissen, själva scenen och nedriggningen. Arbetet med filmprojektet kommer att sträcka sig över flera år som en pågående undersökning av konstruktionen och berättelsen om familj och stat. Performancen på Holger Bloms plats utgör den första delen. I höst kommer ytterligare scener i projektet att spelas in under två utställningar i Stockholm och Köpenhamn.
The Little House in the Food Court handlar om en queer teatergrupp vars mål är att sätta upp Little House on The Prairie som en pjäs i en Food Court (matgalleria). Själva pjäsen utspelar sig i en tid efter en ny ekonomisk krasch där människor försöker bygga ett hem i ett övergivet köpcentrum. Teatergruppen skapar där scener som konfronterar och omförhandlar olika roller och maktstrukturer inom en familj, där begreppet familj också fungerar som en allegori för staten.
Iris Smeds (f. 1984) arbetar med performance, video, text och skulptur. Hennes arbeten rör ofta frågor kring kommersialiseringen av det egna jaget och använder sig av surrealism och poesi som en form av idéproduktion. Hennes senaste större projekt The Average handlade om medelvärdet som existentiell måttstock och i och med projektet påbörjade hon en arbetsmetod där manusproduktion vävs ihop med skulpturala scenografier. Hon driver även sedan 2013 det kvinnliga punkbandet Vaska Fimpen. Iris Smeds har medverkat i flera stora grupp- och soloutställningar de senaste åren, nationellt och internationellt. 2019 fick hon Maria Bonnier Dahlinstipendiet.
Leo Correia de Verdier – Stygn för symaskin och elektronik
Musiksviten Stygn för symaskin och elektronik är komponerad direkt för symaskin. Inspiration till sviten bottnar i ett ifrågasättande av vilka som får ta plats i ett samhälle och vilkas berättelser som hörs. I sin tvådelade performance på Holger Bloms plats spelar Leo Correia de Verdier på två olika maskiner: 5 september spelar hon på en Brother LS-2125, en traditionell elektrisk symaskin med ett ganska kraftfullt och slamrigt sound, och den 12 september på en Singer trampmaskin från 1906, med subtilare mekanisk och akustisk klang.
Leo Correia de Verdier är en av världens främsta symaskinsmusiker, hon använder avancerad teknik och sequencers för att utveckla symaskinen som instrument. Hennes musik är stram, med skiftande rytmiska mönster. I sitt konstnärliga arbete med symaskiner vill hon fånga upp och lyfta musiken i vardagssysslornas ljud.
Leo Correia de Verdier (f. 1980) är kompositör, konstnär och musiker. Hon skriver för de flesta sorters ensembler, från instrument som solooboe och harpa, symaskin och
elektronik, till kör och orkester. Hon har komponerat musik för Hidden Mother, Stockholms Läns
Blåsarsymfoniker och kvartetten Pärlor för svin med flera. Hon är utbildad på Kungl. Musikhögskolan, Janáčkova konservatoř i Ostrava i Tjeckien och musikhögskolan i Piteå.
Curator: Frida Cornell
