Förskolan Björnsonsgatan är en del av konceptet ”Framtidens förskolor”. I det växande Stockholm behövs nya förskolor. Sisab har utvecklat idén kring förskolor som byggs utifrån en gemensam planlösning. Deras yttre skapas dock av olika arkitekter och varierar därmed beroende på byggnadens läge och förutsättningar. I denna process har Stockholm konst bidragit med att få fram konstnärliga gestaltningar som kan utformas i flera versioner och på flera ställen.
Med tankarna riktade både mot lek och lärande har Joanna Eriksson skapat en skulptural form som kan associera till pärlband, kulramar, labyrinter eller slingrande vägar. Konstverket Trassel består av sammanlänkade betongklot, handgjutna av konstnären själv och färgade med betongpigment. Ett av kloten är utfört i rostfri plåt och speglar hela omvärlden i sin blankpolerade yta. Kulornas storlek är anpassad för att barnen ska kunna använda dem som sittplatser
I nya versioner kan konstverket förändras genom att fler klot läggs till och nya, slingrande eller rumsliga former kan skapas. Syftet med gestaltningens öppna form utan egentlig början eller slut är att väcka barnens fantasi. Kanske har några klot rullat iväg? Kanske kan bandet delas eller förlängas? Det statiska konstverket får därmed en dimension av rörelse.
Till synes lika är ändå alla kloten unika. Sammanlänkade med en synlig ”pärltråd” gestaltar de också skillnaden mellan individ och kollektiv och deras ömsesidiga beroende av varandra.
Joanna Eriksson, född 1972, är utbildad vid Musikhögskolan Ingesund och har examen från Designprogrammet vid Högskolan i Kalmar. Hon är formkonstnär och använder sig av material som metall, betong, keramik och glas. Eriksson ställer regelbundet ut och har skapat en rad gestaltningar i offentliga miljöer.
