Uppdraget för konstnären Eva Löfdahl (f. 1953) var att skapa en visuell port från Norra Djurgårdsstaden till Nationalstadsparken på andra sidan Husarviken.
Där den allélika Jaktgatan möter Husarviksgatan ligger den lilla Husarviksparken, som ett andrum mellan bostadshusen. Eva Löfdahls monumentala skulptur 108 källor kan ses från långt håll på den raka Jaktgatan. Husarviken och Nationalstadsparkens grönska är bara ett stenkast bort, och nära finns också gasverket med Ferdinand Bobergs karakteristiska gasklockor.
Den 10 meter höga och 12 ton tunga cylindern har sex ”buntpelare” med 18 stänger vardera mellan plattor i topp och botten med en omkrets av 3,20 meter.
Stängerna varierar i material, tjocklek och uttryck. Några stänger är i rostfritt stål som reflekterar omgivningens ljus och färger i vertikala ränder. Andra är bronsrör med matt eller blank ytbehandling. Bronsrören kan också vara förtjockade eller byta riktning och vara ledade som grässtrån eller bambu. Med vissa avstånd hålls bunten ihop av en tunn horisontell platta, 90 cm i diameter och i slipat rostfritt stål, som speglar stängerna.
Konstruktionen ser självklar ut men produktionen har krävt såväl innovativt tänkande som noggranna beräkningar för förankring och materialens olika rörelser. Företaget Meca Teknik har arbetat i två år för att nå den fulländade balansen. Konstnären ser buntarna som en beskrivning av ett förlopp med parallella skeenden och egenskaper, ett ”tredimensionellt partitur”.
Skulpturen är både genomsiktlig och speglande och omgivningen har därför stor betydelse för upplevelsen. Verket relaterar dels till Bobergs gasklockor genom storleken och den runda formen och dels till vegetationen på andra sidan Husarviken genom de bearbetade bronsstängerna som påminner om spröda grässtrån.
