Tunet i Råcksta skulle byggas om från servicehus (Nyréns
Arkitektkontor 1983) till trygghetsboende (Stadion arkitekter). Två konstnärer fick uppdraget att göra den konstnärliga
gestaltningen. Stefan Uhlinder (f. 1953) tillskrevs uppgiften
att gestalta korridorsluten i bostadshusen, hela elva stycken.
Konstnären, målare i grunden, arbetar här med tre handtryckta och tre digitalt tryckta mönster på textil, vilken monterats som väggtäckande fonder i korridorssluten. Tre av mönstren är framtagna särskilt för Tunet. De övriga tre är för Tunet
unika bearbetningar av mönster konstnären arbetat med förut.
Precis som Astrid Göransson (se här) inspirerades
Stefan Uhlinder till sitt motivval av möten och samtal med de
äldre, många passionerat intresserade av Råckstas historia där
bland andra ”Snuskungen”, Knut Ljunglöf (1833–1920) som
blev förmögen på Ettans snus, satt djupa spår. Hos de boende
fanns också ett brinnande intresse för Tunets omgivande växtlighet. Ett intresse som i högsta grad delades av konstnären
som var i färd med att bygga upp en egen trädsamling – ett
arboretum. För Tunet skapades följdriktigt mönstret Arbotunet, med japansk katsura, magnolia, balsampoppel och
andra träd i Tunets omgivning. En okänd art, Wernas träd,
gav upphov till det andra Tunetunika mönstret. Då konstnären och Werna drack kaffe berättade hon om en planta som
oanmäld kommit upp i hennes balkonglåda. Den mycket
trädkunnige konstnären var säker på att han skulle lyckas artbestämma plantan men gick bet. Både han och Werna blev
uppspelta över mysteriet vars bladformer nu har förevigats.
I centrum för det tredje Tunetunika mönstret står, självklart, Knut. Med högerhanden på hjärtat står han stadigt,
omgiven av snustunnor och tobaksplantor. Också genom
konst lever berättelser vidare.
