Vad innebär det att flytta och att bygga nytt? Var tar naturen slut och var börjar den? Dessa frågor var vägledande för Stina Persson när hon inledde sitt arbete med en offentlig gestaltning för det nybyggda bostadsområdet i kvarteret Fäboden i Rågsved.
Att bygga ett bostadsområde är till viss del att förflytta en horisont, horisonten där marken möter himlen, menar konstnären. Det handlar också om att gräva och flytta markens översta lager, alltså den parallella jordhorisonten som vilar i jordmånen.
Med skulpturen Bära mark (en sparad rörelse) vill konstnären ge uttryck åt en växelverkan mellan natur och människa. Verket är utformat efter mänsklig skala för att betraktaren skulle kunna relatera till det utifrån sin egen kropp. Både handavtryck och gestaltningen av vilande händer är i naturlig storlek.
I konstverket finns en gåtfull samhörighet mellan en figurativ och abstrakt form. Uttrycket är både poetiskt och konkret på samma gång. Här förevigas spår av en tidigare händelse – ett lyft eller en förflyttning av en jordklump. Naturen gestaltas under påverkan av en mänsklig handling. Vi ser hur människohänder lämnar avtryck men också hur de påverkas av kontakten med naturen. Det är som ett minne inuti själva materian. I de öppna handflatorna kan i sin tur fallna löv, regndroppar och snöflingor samlas.
Konstnärens intention var att tillföra en intimitet och omsorg till platsen samt knyta samman naturen och de boende. Verket är gjutet i brons och kommer med tiden att patineras på ett naturligt sätt. Det är placerat på en sockel av en ljus Iddefjordsgranit, vilket skapar en avsiktlig färgkontrast och förstärker formernas subtila karaktär.
Stina Persson, född 1983, är utbildad på Konstfack i Stockholm och Umeå konsthögskola. 2019 blev hon den första Erland Cullberg-stipendiaten. Hon har även erhållit Marianne och Sigvard Bernadottes konstnärsstipendium och ett utställningsstipendium på Kungl. Konstakademien.
