Lätt, lätt, mycket lätt; en mycket lätt vind drar förbi; och försvinner lika lätt. Och jag vet inte vad jag tänker; och försöker inte heller ta reda på det.
Strofen är hämtad ur en dikt av Fernando Pessoa (1888–1935), vars lyrik varit en stor inspirationskälla för tillkomsten av konsten på Liljeholmstorget. Liksom platsen – Liljeholmen – i sig själv.
”Jag vill att skulpturen ska påminna om naturen i den stressfria tid som en gång funnits här”, berättar konstnären Rune Rydelius (f. 1946), den av tre parallellskissande konstnärer som fick uppdraget att utföra den konstnärliga gestaltningen för torget. ”Bara en kort gångväg härifrån låg för inte så länge sedan en hamn med livlig båttrafik. Konstverket kan ge en föraning om vad som väntar där nere vid stranden.”
Såväl konsten som landskapsgestaltningen, ritad av Nivå landskapsarkitektur, ingår som en del av den bebyggelseförtätning med bland annat nya bostäder och en shoppinggalleria som skett vid den trafiknod Liljeholmen utvecklats till. Här finns tunnelbana, tvärbana och bussterminal. Och här, där människorna stressar som mest, är det enligt konstnären extra viktigt att genom konsten minna om den frid som en gång rådde. I skulpturen inramar en sex meter bred stål- och bronsstruktur en två meter lång och tre meter hög båt, styrd av en figur som navigerar med månen, eller solen, som ledljus. Verket är en pendang till konstnärens Stående figur med kjol och vingar: Sländan några meter bort (invigd 2007). Rune Rydelius citerar Pessoa på nytt:
Jag har inte bråttom och det har heller inte
solen och månen. Ingen kan gå fortare än sina ben.
Om den plats där jag vill vara är långt borta kan
jag inte vara där på ett ögonblick.
