En märklig, vattendrypande, raggig varelse har tagit plats i Sabbatsbergsparken. Vad är det här?
Jo, konstnären Lone Larsens (f. 1955) fascinerande tolkning av Sabbatsbergsparkens historia, utförd i brons, granit och diabas.
Uppdraget var att skapa ett minnesmärke över surbrunnen i parken. En sådan finns nämligen dokumenterad sedan 1734, då en källa med kolsyrelikt vatten – en surbrunn – upptäcktes där skulpturen nu har placerats. Senare, 1767, byggdes det som i dag kallas Katarinahuset som värdshus för brunnsgäster med rum för övernattning. Därefter kunde en välbesökt verksamhet fortsätta i godan ro fram till slutet av 1800-talet, då källådern förstördes och sinade i samband med schakt- och sprängningsarbeten – staden växte, då som nu. Trots detta fortsatte emellertid gästerna att komma till Sabbatsberg för att dricka brunn. Verksamheten fortsatte fram till 1968 – med buteljerat vatten.
Denna och andra bakgrundshistorier om vattnets och områdets historia blev Lone Larsens utgångspunkt då hon fick uppdraget. Den nordiska folktrons sägner om vattenväsen och osynliga krafter från underjorden gav formen: en värld att upptäcka, se och ta på för den som vill känna konstnärens arbete med lermodellen som föregått bronsgjutningen.
Berättelserna om vattnets magiska innebörd, dess kraft att bota och lindra sjukdomar gjorde skulpturens funktion som dricksfontän självklar: vattnet har betydelse också idag, då färskvatten är en av jordens mest hotade naturresurser.
Finansieringen av minnesmärket blev möjlig genom den bostadsförtätning om 450 nya bostads- och hyresrätter som åren 2006–2009 byggdes i kvarteren Loka Brunn, Porla Brunn och Medevi Brunn.
