Konst och pedagogik går hand i hand i Joanna Erikssons skulptur Trassel. Precision i formen och lekfullhet i uttrycket framkallar minnen hos vuxna och väcker nyfikenhet hos barn.
Förskolan Björnsonsgatan är en del av konceptet ”Framtidens förskolor”. Med tankarna riktade mot både lek och lärande har Joanna Eriksson skapat en skulptural form som kan associera till pärlband, kulramar, labyrinter eller slingrande vägar. Konstverket Trassel består av sammanlänkade betongklot, handgjutna av konstnären själv och färgade med betongpigment. Ett av kloten är utfört i rostfritt stål och speglar hela omvärlden i sin blankpolerade yta. Kulornas storlek är anpassad för att barnen ska kunna använda dem som sittplatser.
I nya versioner kan konstverket förändras genom att fler klot läggs till och nya, slingrande eller rumsliga former kan skapas. Syftet med gestaltningens öppna form utan egentlig början eller slut är att väcka barnens fantasi. Kanske har några klot rullat iväg? Kanske kan bandet delas eller förlängas? Det statiska konstverket får därmed en dimension av rörelse.
Till synes lika är ändå alla kloten unika. Sammanlänkade gestaltar de skillnaden mellan individ och kollektiv och deras ömsesidiga beroende av varandra.
Joanna Eriksson, född 1972, är utbildad vid Musikhögskolan Ingesund och har examen från Designprogrammet vid Högskolan i Kalmar. Hon är formgivare och formkonstnär och använder sig av material som metall, betong, keramik och glas. Eriksson ställer regelbundet ut och har skapat en rad gestaltningar i offentliga miljöer.
