Vad låg på den här platsen förut? Hur hanterar vi den idag? Och hur påverkar det vi gör idag vår gemensamma framtid?
Frågorna ställs genom Ulrika Janssons konstverk för förskolan Pippi Långstrump i Annedal som består av tre delar: rökmoln som stiger två våningar upp ur en fyrkantig skorsten vid förskolans ena kortsida och syns på långt håll. En modell av ett skolhus vid den andra. Och inomhus, foton av ett skolbygge i Indien.
Vadan detta?
Tja, för att göra en lång historia kort: förskolans personal önskade att konsten skulle gå att använda pedagogiskt. Den skulle ha jordnära färger. Gärna också fungera identitetsgivande och vara väl synlig för hela området.
Uppdraget passade Ulrika Jansson (f. 1975) som hand i handske. Hon kompromissar aldrig med de egna kraven på att konsten ska framställas på ett ekologiskt försvarbart sätt. Här ville hon också aktivera barnens medvetenhet om deras historia, nutid och framtid. Hon fann att Mariehälls tegelbruk tidigare legat i området. 1880–1915 brändes det tegel till husen som byggdes i Stockholms innerstad av traktens egna leror. En närproduktion, sällan sedd idag när byggmaterial för hus produceras och transporteras över hela världen.
Teglet blev det material som i verket förenar framtiden och nuet. Skorstenen hämtar sin form från en fabriksskorsten som vid förra sekelskiftet låg på granntomten till förskolan. Modellen på förskolegården visar en skola som byggs i den indiska delstaten Tamil Nadu genom det så kallade Tegelstensprojektet, som syftar till att ge funktionshindrade barn ur de lägsta kasterna möjlighet till försörjning. Konstnären har köpt 100 tegelstenar, en för varje barn i förskolan, till skolbygget.
