Luftkroppar är en konstnärlig gestaltning av Daniela Hedman där det visuella och taktila har lika stor betydelse. Skulptur gruppen har återskapats för tredje och sista gången inom konceptet Framtidens förskolor.
I allt vi gör, i alla våra erfarenheter, är kroppen alltid med. Vi upplever världen utifrån kroppen, som frivilligt eller motvilligt samspelar med sin omgivning. Det är också kroppen som står i centrum för Daniela Hedmans skapande. Hon intresserar sig för såväl dess fysiska som symboliska sida. Med sitt experimentella formspråk skriver hon sig in i en lång konstnärlig tradition som kretsar kring människo kroppen som ett yttre skal och som en behållare för jaget.
Arbetet med den konstnärliga gestaltningen började med workshoppar med förskolebarn som bland annat fick tänka fritt kring olika kroppars likheter och olikheter. Verket består av ett flertal skulpturer i aluminium. Det är avgjutningar av händer, hudmönster, navlar, ryggpartier med flera. Skulpturerna är utplacerade på olika höjder i landskapet utanför förskolan. Alla utom en finns inom räckhöjd för barnen, som även får utforska dem taktilt.
Titeln Luftkroppar pekar på luftens konkreta och symboliska betydelse. Luften, som omsluter kroppen, är en förutsättning för att vi ska kunna andas. Luften utgör också ett mellanrum eller en osynlig länk mellan olika kroppar. Vissa av Daniela Hedmans aluminiumobjekt är dessutom mobila och behöver luft för att aktiveras. Så är det fallet med Vindsnurran – en poetisk tolkning av hårets rörelse – som är placerad högt ovanför marken och börjar rotera när den smeks av vind.
Daniela Hedman, född 1979, är utbildad bland annat vid Konstfack i Stockholm. Hon har haft en rad utställningar i Sverige och utomlands. Hon finns representerad på Röhsska museet i Göteborg.
