”Det var sommaren 1970 och jag hade sommarjobb hos Hertha Hillfon. Jag fick 8 kronor i timmen. En ganska modest lön även med den tidens mått. Det kompenserades av att jobbet till stor del bestod i att ligga på ett bord i hennes ateljé och äta jordgubbar och lyssna på Ravi Shankar medan Hertha skulpterade min fot. Ibland fick jag sitta på en stol, som stod på arbetsbordet, medan hon gjorde samma fot ur en annan vinkel.
Jag minns inte hur många fötter det blev. En skulle till en skola i Jakobsberg utanför Stockholm. En stötte jag på hemma hos vännerna Mikk och Lotta när jag för första gången var hemma hos dem för cirka 12 år sedan. Den stod där i hallen och jag fick ta av mig skor och strumpor för att jämföra. Samma fot. Samma förhållande mellan tårnas längd. Samma sneda lilltå.”
Orden är skrivna av keramikern Calle Forsberg som sommaren 1970 jobbade hos sin faster Hertha Hillfon. Nu har Calles bronsfot satts upp utanför Mälarhöjdens tunnelbanestation som en påminnelse om att Hertha Hillfon bodde och verkade på Sexstyversgränd i Mälarhöjden mellan 1944 och 2013.
Händer, läppar, tår, en brödkaka eller ett klädesplagg – Hertha Hillfon vände ofta konstnärsblicken mot verkligheten omkring sig, det lika vardagliga som eviga. Calles fot var ett av många arbeten som omgav henne i ateljén och trädgården.
