I Stockholm konsts uppdrag ingår att vara stadens bolag och
förvaltningar behjälpliga i frågor som rör konst. I det uppdraget har under stadens senaste politiska mandatperioder också
ingått att aktivt verka för så kallade OPSprojekt; projekt i
offentlig och privat samverkan.
Därför var det extra roligt när Stockholmsmässan kontaktade Stockholm konst, ägd som den är av Stockholms stad
(50,4 procent) och näringslivet genom Stockholms Handelskammare (49,6 procent) gemensamt.
Stockholmsmässan ville ha hjälp med att tydliggöra sin
nya entré, ritad av Rosenbergs Arkitekter (genom Alexander
Ripellino, numera Alexander Rippolino Arkitekter AB) som
på senare år förvandlat mässans ursprungligen skramliga
hangaruttryck till ett i ordens bästa bemärkelser hightech,
högeffektivt eventcentrum. Den utökade entrén gav större
ytor och bättre flöden. Samtidigt behövdes någonting som
kunde få ytorna att leva också vid mindre mässor då de annars
skulle eka tomt. Mässledningen var tydlig med önskemålet att
konsten gärna fick fungera som rumsindelare, vara mångfunktionell och användbar som till exempel bord, soffa och stol.
Vilka skulle bättre än Peter Johansson (f. 1964) och Barbro
Westling (f. 1956) kunna möta en sådan utmaning? Med sin
knallgula, föränderliga skulpturinstallation i bockad, lackad
plåt har de infriat samtliga krav och samtidigt tillfört ett för
den vita, avskalade miljön högst oväntat element: Granen.
Granarna kan placeras som solitärer eller i klunga, som skog.
Förutom att till exempel stå och hänga vid dem, kan mässbesökarna här ladda mobiltelefoner och datorer. Alla granarna
har ställbart ledljus för olika stämningslägen. De är mobila
och kan köras ut och in med gaffeltruck efter mässans utrymmesbehov. En Gran tour värd namnet.
