Jan Stenbergs skolgårdskonst är en upptäcksresa där eleven får vägledning in till skolan och sedan ut igen. En på många sätt träffande metafor för en grundskola där många av eleverna går hela skoltiden från ettan till nian – från småbarnsåren tills de snart myndiga går ut i vuxenlivet.
En slingrande bana av 3 500 stålblanka vagnsbultar har med 20 centimeters mellanrum hamrats ned direkt i asfalten. Banan har fått ett varierande tempo, en inbyggd rörelsedramaturgi, som syftar till att eleverna fortare ska ta sig förbi prång där skolan inte gärna vill att de ska vara och omvänt: att de stannar till där de gärna får vara kvar.
Konstgestaltningen föranleddes av en tillgänglighetsanpassning som bland annat gett skolan nya hissar och ramper som underlättar för rullstolsburna (Cedervall arkitekter). När konstnären fick skissuppdraget föreslogs han arbeta med ledstängerna till ramperna. Under skissprocessen föddes i stället idén att arbeta med hela skolgården, där konstverket i dag stärker gårdens naturnära gestaltning. Skolan ritades ursprungligen av arkitekten Ture Rydberg 1956 som i den kuperade terrängen grupperade byggnaderna i en stor cirkel. Denna utgör alltsedan dess skolgården med höga träd, berg i dagen och – numera – ett platsintegrerat konstverk anno 2010.
