Katarina Löfström har sedan många år tillbaka framgångsrikt arbetat med olika former av rörlig media. På Nybroplan får vi en fördjupad bild av Löfströms abstrakta bildvärld på ett av Stockholms finaste torg direkt vid vattnet. Nybroplan utgör en länk mellan storstadens pulserande liv och den idylliska, natursköna Djurgården. Med utgångspunkt i platsens särskilda karaktär har Katarina Löfström fortsatt att experimentera med sin idé om en utomhusbio.
Hennes nya, skulpturala installation Open Source (Panavision), den tredje inom denna serie, anspelar i sitt format på den klassiska bioduken och står i tydlig kontrast till de digitala, högteknologiska verken i Konstpaus. En skärm av tusentals glittrande paljetter reflekterar omgivningen. Ljus och vind, som skapar rörelse, blir här ett slags mäktiga koreografier som ständigt förändrar spegelbilden. Verket påminner om ett abstrakt filmstycke, en drömlik projektion utan början eller slut. Skärmen kan samtidigt uppfattas som en impressionistisk målning i evig tillblivelse.
Löfströms poetiska, lekfulla verk är en visuell länk mellan det tidiga 1900-talets experimentfilm, konst som rörlig bild och den betydligt senare videokonsten. Ren och avskalad i sin form är gestaltningen innehållsrik och meditativ. Konstverket och platsen samspelar med varandra på ett suveränt sätt. De förutsätter varandra och skapar unika bilder.
Katarina Löfström, född 1970, är utbildad vid Konstfack i Stockholm. Hennes konst handlar ofta om att tänja på perceptionens gränser. Löfström arbetar gärna med audiovisuellt formspråk och är intresserad av optiska fenomen, ofta i relation till ljud. 2019 tilldelades hon Filmformpriset för sina betydenade insatser inom videokonst. Hon är representerad på Moderna Museet i Stockholm, Neuer Berliner Kuntverein, i Wanås, på biblioteket i Alexandria m.fl.
