Konkret transcendens. Ebba Bohlin (f. 1976) har valt en mångtydig titel för sin blå konstbro. Idén föddes då konstnären hade ett vistelsestipendium för arbete med offentlig konst i Marabouparken, en skulpturpark tvärs över Bällstaån, från stockholmssidan sett, i Annedal.
Hon föreslog ett landmärke längs den nya strandpromenaden: ”Platsen har ett starkt symbolvärde i form av en gräns. Det handlar om att skapa ett nytt samband mellan två platser som tidigare vänt varandra ryggen.”
Projektet blottlade snart att Bällstaån fortfarande är en betydande gräns mellan kommunerna Stockholm och Sundbyberg. Fysiskt förenas de två genom det nya bostadsområdet som gör rummet till en gemensam och central plats för såväl sundbybergare som stockholmare. Administrativt visade det sig omöjligt att ha ett brofäste i respektive kommun – det skulle bli för politiskt och byråkratiskt krångligt att lösa avtal om drift och underhåll av till exempel konstverkets belysning.
Bron som är 17 meter lång, väger 7 ton och är tillverkad i höglackerat, svetsat stål konkretiserade denna komplikation. Men ordet transcendens (latin för ”överskridande”) ges av sammanhanget – och konstnären – även en mer filosofisk innebörd. ”Den lysande blå färgen har ett eget symbolvärde som handlar om transcendens och knyter på så sätt an till den fysiska upplevelsen av att passera bron/ gränsen. Besökaren byter perspektiv från den ena sidan till den andra (okända?) och får på krönet av den välvda bron en utblick över varifrån hon kom och vart hon ska.”
Monteringsdagen gav prov på ingenjörskonst i den högre skolan. Bron är tillverkad i ett stycke. Dess fyra fästpunkter har inte större diameter än en normalstor tumme. Alla närvarande drog efter andan då bron med sina infästningsbultar sänktes på plats. Och passade perfekt!
