Nybroplan är ett gränsland mellan storstadens pulserande liv och den idylliska, natursköna Djurgården. Med utgångspunkt i platsens karaktär experimenterade Katarina Löfström med sin idé om en utomhusbio. Hennes nya skulpturala installation Open Source (Panavision), den tredje i samma serie, anspelade i sin form på den klassiska bioduken.
En skärm av tusentals glittrande paljetter reflekterade omgivningen. Ljus och vind, som skapade rörelse, blev mäk tiga koreografer som ständigt förändrade spegelbilden. Verket påminde om ett abstrakt filmstycke – en drömlik projektion utan början eller slut. Skärmen kunde samtidigt uppfattas som en impressionistisk målning i evig tillblivelse.
Löfströms poetiska och lekfulla verk är en visuell länk mellan det tidiga 1900talets experimentfilm, konst som rörlig bild och den betydligt senare videokonsten. Minimalistiskt avskalad i sin form var gestaltningen både innehållsrik och meditativ. Konstverket och platsen samspelade med varandra och skapade ständigt nya bilder.
Katarina Löfström, född 1970, är utbildad vid Konst fack i Stockholm. Hennes konst handlar ofta om att tänja på perceptionens gränser. Löfström arbetar gärna med audio visuellt formspråk och är intresserad av optiska fenomen, ofta i relation till ljud. 2019 tilldelades hon Filmformpriset för sina betydande insatser inom videokonsten. Hon är representerad på Moderna Museet i Stockholm, Neuer Berliner Kunstverein, i Wanås skulpturpark, på biblioteket i Alexandria med flera.
