Under 2020 fortsatte Stockholm konst med sitt långsiktiga projekt med syfte att aktivera befintliga offentliga gestaltningar i staden. Åsa Cederqvist skapade ett ljudverk som var en konstnärlig kommentar till Stina Ekmans skulptur Bergskatedral i Vinterviken.
Stina Ekmans verk, invigt 1998, är ett minnesmärke över förolyckade arbetare vid Nobels dynamitfabrik i Vinterviken. Skulpturen, i form av ett insprängt schakt i berget, är ett bokstavligt och symboliskt tomrum. Som det tomrum som en per- son lämnar efter sig vid försvinnande eller dödsfall. Och som det tomrum som förhoppningsvis kan fyllas med hopp och en spirande kraft i en ny riktning.
På inbjudan av Stockholm konst har Åsa Cederqvist skapat en konstnärlig kommentar till Ekmans skulptur. Cederqvist tolkar Bergskatedral som ett djupt sår i vår gemensamma kropp, som ett minne av ett trauma och som ett monument över de som är utsatta i svåra arbets och livsförhållanden. Mer om bakgrunden berättade konstnären i den publikation som gavs ut i sam band med konsthändelsen.
Ljudverk Tomrummets potential handlar om människor som i alla tider har tvingats att ge sig in i hälsovådliga arbets- miljöer. Verket var en fri association kring hur arbetet i den experimentella dynamitfabriken kunde låta och vilka andra ljud som kunde höras i trakten. Sprängningar dånade. Stenar föll ner från bergväggar. Järnvägen, som gick längs den så kallade Djävulsudden, gnisslade.
I Tomrummets potential ackompanjerades det förflutnas ekon av ljuden av vår samtid.
Åsa Cederqvist, född 1975, arbetar med skulptur, film, ljud, performance och fotografi.
Hon var lektor på Textilprogrammet på Konstfack 2010–2020 och innan dess reklamfilmsregissör och musiker. Cederqvist har ställt ut på bl.a. Biennalen Momentum 10, Norge, Konsthaus Hamburg, Bonniers Konsthall i Stockholm och Sala de Arte Público Siqueiros i Mexico City. Hon är aktuell som residenskonstnär på Färgfabrikens Open Studio och med gestaltningsuppdrag för offentliga miljöer.
Stina Ekman, född 1950, är skulptör och var professor vid Konsthögskolan i Umeå 1987–1991 och vid Kungl. Konst högskolan i Stockholm 1992–1996. Installationen Gitter på Moderna Museet 1985, där hon fyllde ett rum med abstrakta, kubformade miniskulpturer i olika material, blev hennes konst närliga genombrott. Hon har arbetat med olika material, som granit, brons, trä, tyg och keramik.
Stina Ekman har skapat en rad offentliga gestaltningar, bland annat Tidpunkter i Västerås och Bergskatedral i Vinterviken i Stockholm.
