Stockholm konst fortsätter med sitt långsiktiga projekt med syfte att på ett nytt sätt aktivera befintliga offentliga gestaltningar i staden. Johanna Gustafsson Fürst och Lisa Trogen Devgun har skapat ett nytt verk, Fria tiden.
När konstnärerna gick igenom Stockholms stads arkiv med offentliga verk på allmän plats fick de ett nytt perspektiv på samlingen och på staden. De undrade vad som skulle hända om de offentliga verken fick röra sig fritt. Stockholm är en av Europas mest segregerade städer. Man skulle kunna föreställa sig dess invånare, liksom de permanenta konstverken, som fasta i sina specifika rörelsemönster.
Segregation måste i första hand motarbetas med politiska beslut, men konstnärerna menar också att även vi, med våra egna kroppar, kan förändra vanemässiga mönster. I konsthändelsen Fria tiden låter Johanna Gustafsson Fürst och Lisa Trogen Devgun ett par verk röra sig över staden. Förflyttningarna skapar nya berättelser för en förändrad stad.
De befintliga verken som aktiveras är:
Musikalisk rörelse kan betraktas som en hyllning till konstens potential att förändra. La Mano är ett minnesmonument över de svenskar som avled i striderna (1936–1938) för ett Spanien fritt från fascism, ett monument över global solidaritet och kamp för frihet. Kvinna med handspegel kan ses som en gestaltning av individens upptagenhet av sig själv och behov av spegling och självreflektion.
Johanna Gustafsson Fürst och Lisa Trogen Devgun har skapat parafraser av La Mano och Kvinna med handspegel och placerar dem i anslutning till Musikalisk rörelse i Skärholmen. Därmed görs en fiktiv förflyttning som skapar ett nytt verk: Fria tiden.
Att flytta La Mano och Kvinna med handspegel är enligt konstnärerna ”en gest som synliggör konstens förmåga att möjliggöra ett tänkande om oss själva tillsammans med andra”. Det kollektiva tänkande är en förutsättning för att skapa solidaritet och respekt för det komplexa.
Verket Fria tiden startade i anslutning till Skärholmens tunnelbana, där stora speglar ledde besökaren till och genom Bodholmsgången fram till verket Musikalisk rörelse. Platsen är omsluten av institutioner som främst brukas på fritiden: simhallen, föreningen FOLK och Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen. Fördjupning och rörelse av tanken förutsätter att vi odlar respekt för komplex reflektion. Självreflektion och komplexitet kräver fri tid, en tanke som också inspirerade verkets titel.
Johanna Gustafsson Fürst, född 1973, bor och arbetar i Stockholm. Hennes arbetsprocesser bryter sig in i sambanden mellan sociala system och individers existens. Hon använder sig främst av skulptur och platsspecifika installationer där det fysiskas förmåga att svara an och operera relationellt i rummen är centralt för att skapa växlingar mellan det kända och det tänkta.
Johanna Gustafsson Fürst har en MFA från Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, där hon arbetar som professor i skulpturala processer.
Utställningar i urval: RIBOCA, Rigabiennalen, Riga, 2018; Society Act’s, Moderna Museet, Malmö, 2019; Ympa orden piska min tunga, Accelerator, Stockholm, 2020.
Lisa Trogen Devgun, född 1984, bor och arbetar i Stockholm. Hennes konstnärliga praktik grundar sig i den globala logistikens funktion och estetik, vars inflytande genomströmmar hela vårt samhälle. I större skulpturala installationer används material från distributionsindustrin, fotografi och video för att synliggöra automatiserade system och produktionsled där människan framställs som frånvarande.
Lisa Trogen Devgun har en MFA från Kungl. Konsthögskolan (2020) och en BFA från Konstfack (2015).
Utställningar i urval: Leaking Container, Index Festival 2020, Stockholm; objects of horror, Vera Baxter, Stockholm 2019; DELAY STRUCTURE, Gislaveds konsthall, 2019–2020.
