Dianagårdens vård- och omsorgsboende i Hjorthagen har byggts om till ett seniorboende med ett 60-tal små lägenheter. I trapphuset finns nu konstnärliga gestaltningar av Hans Andersson.
Verken, i stort (80 × 290 cm) och mindre (37 × 29 cm) format, refererar till varandra. De är utförda på papper och med sina subtila färgskiftningar påminner de om upplösta arabeskmönster. Fascinerande på långt håll inbjuder de till ständigt nya upptäckter när blicken söker sig närmare och följer myriader av rörelser.
Detaljerade, geometriska linjeföringar på papper har under skapandeprocessen genomgått en mängd experiment med pigment, färger och schellack. De ursprungliga bilderna har brutits isär, satts samman på nytt och kombinerats med andra bilder. Här skymtar fragment av bussbiljetter, kuvert, godisförpackningar och andra fynd från vardagen. Som Kurt Schwitters i sitt Merzbau eller Birgit Broms i sina collageverk skapar Andersson svindlande kompositioner av till synes ingenting. I den krävande processen är även tiden en viktig faktor och en del av konstverket.
Andersson inspireras bland annat av resor till Japan och Kina, indiska trädgårdsmålningar, asiatiska textilier, svensk allmoge och tidiga bilder på universum. I hans skapande finns även intresset för Rorschachtest, där nonfigurativa bilder tolkas på ett intuitivt sätt.
Själv hänvisar konstnären till Marcia Cavalcantes bok Lovtal till intet. Cavalcante menar att betydelse inte är något inneboende i en text (ett konstverk) och inte heller något som finns enbart hos betraktaren. Konsten kan uppfattas som ett ständigt pågående skeende, ett möte med något främmande som verkar bekant eller ett möte med något känt som uppenbarar sig på ett nytt sätt.
Hans Andersson, född 1979, är utbildad på Konstfack i Stockholm. Han har ställt ut på bland annat Malmö Konstmuseum, Galleri Forsblom och Konstakademien samt skapat offentliga verk för Kalmar sjukhus och Södersjukhuset i Stockholm.
