I slutet av 60-talet planerades en omdaning av Norrmalmstorg. Efter att ha sett konstnären Ebba Hedqvists fågelskulpturer gav Stockholms stads henne i uppdrag att skapa ett konstverk till torget. Ebba Hedqvist föreslog en höna, som med flaxande vingar flyr undan trafiken, upp på trottoaren. Associationen till fotgängarna och deras minskade utrymme och den försämrade luften i en stad med ständigt ökad bilism var aktuell redan då, och högertrafikomläggningen 1967 hade medfört ett ökat fokus på dessa frågor. Konstnärinnan vill därför att verket skulle placeras nära fotgängarna, intill ett övergångsställe, direkt på trottoaren.
Problemen runt placeringen av skulpturen började hopa sig. En plats i torgets hörn mot Hamngatan/Berzelii park utsågs, men det blev protester från polismyndigheten. Övergångsstället i det aktuella hörnet hade inte trafikljus, så polisen ansåg att placeringen var riskfylld. Sen uppmärksammades också att skulpturens vingar och klor spretade ut och kunde vara en fara för synskadade om den stod i gatunivå. Motvilligt enades man till slut om att kopparskulpturen, som döptes till ”Laura”, skulle placeras på kanten till en vattenfylld damm en bit in på torget.
När Norrmalmstorg 1992-93 skulle göras om igen, hamnade ”Laura” för nära en av de nya busshållplatserna. Man beslutade att verket skulle flyttas och så passade den ursprungligen tänkta platsen, även om fågeln inte heller nu kunde få stå direkt på marken, utan tvingades upp på en sockel.
Många av Hedqvist verk är precis som Laura svetsade i metallplåt, t ex Fiskfossil som är placerad ute i vattnet vid Smedsuddsbadet på Kungsholmen.
