För Ljudbänkens fjärde omgång ansvarade musikern och ljudkonstnären Leo Correia de Verdier. Ljudverket Det går över var ett försök att trösta lyssnaren. Ljuden – Leo Correia de Verdiers egen röst och Adina Sabins cello – kombinerades med rundgångar och resonanser i en stor plåt.
Leo Correia de Verdier är född i Salvador i östra Brasilien och är uppvuxen i Sverige och Brasilien. Hon hämtar sina intryck från klassisk musik och från sina länders folk- och populärkultur. Hon intresserar sig hur människor uppfattar ljud i oväntade situationer. Hennes musik är komplex i sin blandning av skörhet och styrka, förfining och råhet. Ljuden i dessa kompositioner är ofta trasiga syskon till klassiska klanger som sätts ihop på ett nytt sätt. Bakom den skenbara enkelheten finns en sofistikerad balansgång mellan olika referenser som utmanar lyssnarens invanda relation till musiken. Utan att förlora sin egen röst är Leo Correia de Verdier mån om lyssnarens upplevelse. Hon uppmanar till ett engagerat och medskapande lyssnande där förundran, tankar och känslor väcks.
Stycket för Ljudbänken har Leo Correia de Verdier skapat i samarbete med cellisten Adina Sabin, utbildad vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och Musikhögskolan i Göteborg och med uppdrag såväl som soloartist och som medverkande i kammar- och symfoniorkestrar. Tillsammans delar de intresset att hitta nya miljöer och sammanhang där musiken kan ta plats.
Leo Correia de Verdier, född 1980, har studerat vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Musikhögskolan i Piteå, på Gotlands Tonsättarskola och Janáčkova konservatoř i Ostrava i Tjeckien. Hon skriver för de flesta sorters ensembler, från instrument som solooboe och harpa, symaskin och elektronik, till kör och orkester. Hon har bland annat skapat musik för Hidden Mother, Stockholms Läns Blåsarsymfoniker och kvartetten Pärlor för svin.
