Uppdraget började med frågan om en skulptur utomhus för
de äldre att vila ögonen på. Keramikern Marie Beckman
(f. 1960) svarade med ett helt uterum, bestående av sex skulpturer, bord, soffor, växtlighet och en stenlagd uteplats. Också
rullstolsburna ska självklart kunna ta sig till konsten.
En sådan expansion av ett uppdrag är omöjlig utan tidig
samordning med hela byggprocessen. Detta var möjligt här.
Därför kunde också utformning av plats och växtval ske i nära
samverkan mellan konstnär och landskapsarkitekt (Johanna
Posh Ahl, Cedervall Arkitekter).
Uterummet är nu som en avskild del av en större gård. Det
ligger i skugga större delen av dagen, men är dygnet runt en
viktig blickpunkt för Mariahemmets boende. Ett centralt mål
för konstnären var därför att föra ljus till platsen. Samtidigt
ville hon ingjuta ett oföränderligt lugn, och skapa en miljö där
äldre som börjar tappa orienteringen kan finna trygghet och
känna igen sig.
Mitt på stenläggningen står ett 150×150 centimeter stort,
varmgrått bord. På bordet vilar tre blankvita, klyftformade
betongskulpturer. De speglar sig i bordet, som månskäror,
eller båtar i ett vindstilla hav. Bordet, framställt i terrazzoteknik, reflekterar himlens ljus dygnet runt.
Härifrån kan man välja att vända blicken mot den större
gården, eller mot gårdsentrén med utskjutande burspråk i glas.
I lä av burspråket står tre höga cylindrar, ett slags trädstammar i högbränd, svart stengodslera. Klyftformen återkommer
i stammarnas reliefytor som framhävs av belysning. Därmed
blir de synliga, trygga pelarstöd också på kvällen för den som
vistas i boendets entré och uppehållsrum.
Enprocentsanslaget genererades ur en ombyggnad av
Enskededalens servicehus, uppfört 1979 med Carl-Olov Deurell som ansvarig arkitekt. Mer om Mariahemmet, se här.
