The Mirror är en nära tio meter hög spegelvägg på en roterande betongplatta vid den norra entrén till Tele2 Arena. När plattan roterar reflekterar spegeln omgivningen. När mörkret faller förvandlas väggen till en skärm. Konstnären Jonas Dahlberg (f. 1970) konstruerar inte sällan oväntade system som får betraktaren att se på sin omgivning med nya ögon. Bara någon vecka efter det att han accepterat uppdraget för Stockholm konst fick han ett stort internationellt genombrott med tävlingsvinsten om Utøyamonumentet i Oslo, Norge.
Förutsättningen för gestaltningen var att den skulle motsvara arenans vision om något utöver det vanliga till såväl innehåll som uttryck. Konstnären valde en plats där nästan alla arenabesökare passerar och där arenan, Arenatorget, Slakthusområdet och de äldre husen på andra sidan Nynäsvägen möts. Tanken är att skulpturen ska öppna platsen ytterligare, betona samhörigheten med omgivningen och spegla områdets förändring. Dessutom är den en tydligt markerad mötesplats.
Centralt placerad på en vit, långsamt roterande betongcirkel står spegelväggen: 9,6 m hög, 15,6 m bred och 1,8 m tjock. Väggen är uppbyggd av blankpolerat rostfritt stål, där en sida är perforerad med 5 mm stora hål. I varje hål sitter en LED-lampa, och lamporna bildar en skärm. Ett varvs rotation tar ungefär 15 minuter.
På dagen är lamporna släckta och väggens reflekterande yta återspeglar omgivningen. När det mörknar tänds LED-lamporna och vi ser en ledskärm, gjord på samma plats och med sammahastighet som spegeln snurrar.
Men medan dagsspeglingen visar oss ett nu, visar den svart-vita skärmen hur det såg ut då, just i det ögonblicket. Med tiden blir skillnaden mellan speglingarnas nu och då allt större, filmens ”då” blir allt mer historia.
