Till minne av Hundstallet, som fanns i Storängsbotten mellan 1928 och 2005, har Johanna Karlsson skapat en bronsskulptur av pudeln Theo. Verket är placerat vid gränsen mellan Kungliga Nationalstadsparken och den växande storstaden, där natur och kultur möts.
De räknas bland människans bästa vänner. Ibland är de ännu mer än det. Barry var en Sankt Bernhardshund som arbetade som räddningshund i Schweiz (1800–1814). Lajka var den första varelsen i omloppsbanan runt jorden 1957. SAR-hundarna (search and rescue) fick en avgörande roll i räddningsaktionen när World Trade Center förvandlades till ett brinnande inferno 2001. Det finns oräkneliga exempel på hundar som hjältar. Ibland är det tvärtom – människor gör stora insatser för att rädda hundar i nöd. 1908 bildades Hundstallet, drivet av den ideella Svenska Hundskyddsföreningen. Under drygt ett sekel har Hundstallet tagit hand om tiotusentals hundar som av olika skäl inte längre kan vara hos sina mattar och hussar. Verksamhetens mål är att de utsatta jyckarna hittar ett nytt kärleksfullt hem.
Bronsskulpturen Theo är ett ömsint, fint modellerat djurporträtt. Verket träffar rakt in i hjärtat på varje djurvän. Theo är en individ men han är också en symbol för alla starka band mellan människan och hennes fyrbenta vän och följeslagare.
Känslan för naturens rottrådar och för förbindelsen mellan människan och djurriket genomsyrar Johanna Karlssons konst. Gång på gång har hon gestaltat landskap i miniatyr. Trädskott, små buskar och rakitiska växer. Ömtåliga stjälkar, tunna och samtidigt segstarka rötter mejslar hon fram i koppartråd, papier maché, gips och pigment. Grenar, kvistar och småkryp återkommer som motiv. Livets vagga tycks finnas i skogen som andas och lever.
Johanna Karlsson, född 1968, utbildades på Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Hon är representerad i bl.a. Moderna Museet i Stockholms samlingar.
