Omdaningen av hötorgsområdet startade på 1920-talet. Arkitekten Ivar Tengbom fick i uppdrag att rita ett nytt konserthus. Något senare utlystes en tävling gällande utsmyckningen av Hötorget. Carl Milles förslag med en sex meter hög Orfeus placerad i ett stiliserat bladverk vann juryns gillande men konserthusstiftelsen önskade vissa ändringar, bl.a. att skulpturgruppen skulle placeras närmare Konserthuset och dess klassiska kolonnad. Milles omarbetade sitt förslag mycket kraftigt och ersatte det ursprungliga bladverket med åtta lyssnande figurer.
Att berätta om Orfeus utanför Konserthusetvar på sin plats då myten handlar om musikens makt, om hur Orfeus med enbart sin lyra kan tämja vilda djur, få floder att stanna och bergen att flytta närmare för att höra bättre. I “Orfeusfontänen” har Milles tolkat musikens förmåga att höja oss över vardagen. Sex meter upp i luften svävar huvudgestalten Orfeus. Med enbart lyrans makt lyfter han den grupp som omringar honom. Rörelsen uppåt förstärks av fontänens sprudlande vatten. Tyngdkraften är upphävd.
