Liss Erikssons “Paret” finns i många versioner där han hela tiden strävade mot att reducera formen. Han förtätade såväl känsla som form genom att skala av allt som inte behövdes och nådde slutligen fram till detta par, där armar och ben tagits bort.
Den formsäkra förenklingen och laddningen av bronsen gör att gestalterna trots detta inte framträder som stympade utan fokus hamnar på Erikssons centrala motiv, relationen mellan de båda kropparna, deras närhet och ömhet. Liss Eriksson inspirerades till skulpturen av ett älskande par som höll om varandra på tunnelbanan i Paris.
Skulpturen, som ursprungligen placerats i Kungsträdgården, flyttades först till Nybroplan och sedan, på konstnärens önskan, till nuvarande plats vid Waldemarsudde, i samband med hans sista utställning.
