Pojke som tittar på månen är en av Sveriges minsta offentliga skulpturer. Verket bygger på en av konstnärens barndomsupplevelser; när Liss Eriksson inte kunde sova satt han hopkrupen i sin säng och tittade ut genom fönstret på månen. Skulpturens formspråk är stiliserat. Återhållsamheten i formen kontrasteras av värmen i uttrycket.
Med tiden har konstverket i takt med stigande popularitet blivit mer och mer interaktivt. Att klappa pojken på huvudet och skänka t.ex. pengar och godis sägs ge tur eller möjlighet att önska sig något. På vintern händer det att folk stickar halsduk och mössa till järnpojken som han också kallas.
