Arbetet med konst kan vara ett äventyr! Som i Akalla, där konstnären Monica Höll (f.1960) och skolans rektor Wolfgang Johansson idag framstår som hjältarna i en spänningsroman, med en rad andra aktörer i birollerna. För som alltid när det gäller tillkomsten av offentlig konst måste samarbete till över förvaltnings- och professionsgränser. Aktörerna har dessutom att navigera rätt mellan bygget och olika upphandlade entreprenörer och entreprenörsformer. Och precis som i böcker, behövs birollsinnehavare som driver handlingen framåt.
Storyn kan kort sammanfattas så, att medan birollsinnehavarna kämpade i kulisserna (för att reda ut gränsdragningar, budgetansvar, vilken entreprenör som skulle göra vad) fokuserade hjältarna på det lyckliga slutet: konsten som skulle ge skolan en tydlig entré och eleverna möjlighet till identifikation med, och glädje över, såväl konsten som Akalla och skolan.
Monica Höll valde ett tydligt symbolspråk. Fram träder formerna Ringen (cirkeln, traditionell symbol för oändlighet och odödlighet), Vågen (förnyelse, föränderlighet) och färgen blått (förknippad med intellekt och sanning).
Vågen vetter på skolans baksida mot en ny, fristående idrottshall. Den anspelar på en tidigare vattenspegel på skolgården, och på övningarna i gympasalen. Gummigranulatet är lagt av samma proffs som lagt banorna på exempelvis Stockholms stadion. Men Vågen är helt obrukbar för traditionell tävlingsidrott. För lek fungerar den däremot utmärkt. Här finansierade skolan själv som
komplement också Repet av samma konstnär, utfört i brons och fäst på idrottsbyggnadens fasad.
Entrén, skolans framsida, har synliggjorts med en stor, himmelsblå cirkel av högblanklackad frigolit som – och nu kommer upplösningen – efter flera dagars väderobservationer flögs på plats. Med helikopter!
