Den som tittar på stygnen i Sofia Wahls ridå Rosensöm häpnar vid anblicken. Mängden tid och kärlek som lagts vid dessa snärjstygn och kedjestygn, vid dess rumänska söm och fjädersöm, synes närmast omätbar.
Silkegarn och ullgarn har broderats till applikationer som sömmats på ridåns sex våder av blank viskostaft, matt flossad bomull och genomsiktlig bomullstyll, men också broderats direktpå dessa bastyger.
Så var det också för sin förmåga att måla i broderi – och att brodera i färg – som Sofia Wahl (f. 1958) valdes för det konstnärliga gestaltningsuppdraget i Fästmanssoffan. Plats för gestaltningen är det gemensamhetsrum med tillhörande matsal som finns kvar efter ombyggnaden av Nälsta Servicehus till trygghetsboende (ombyggnad GKAK; originalbyggnad från 1960).
Rummets ena kortsida utgörs av en scen, där om byggnadsarkitekterna bevarat originalarkitekturens omsorgsfullt utförda brädfodring. Här, framför scenen, fångar ridåns ömsom mättade, ömsom ljust luftiga färger nu upp klangerna ur en målning, Sy ihop, som hänger över köksdelen mittemot.
Att ta hänsyn till och samspela med både rummet och målningen var en förutsättning för uppdraget. Installationen är alltså att betrakta som en byggnadsintegrerad helhet, trots att verket av budgettekniska skäl består av två delar som har varsin förvaltare. Målningen, ett inköpt så kallat löst verk av Sofia Wahl, ingår i Stockholms stads konst samling som förvaltas av Stockholms stadsmuseum. Och ridån, vilken räknas som byggnadsintegrerad, förvaltas av Micasa.
För den brukare som till vardags vistas i rummet spelar detta förstås ingen roll. Den ser istället helheten. Och hänger sig förhoppningsvis åt den lustfyllda upptäckts färd i färg, form, måleri och broderitekniker som helheten inbjuder till.
