Luftkroppar är en konstnärlig gestaltning av Daniela Hedman där det visuella och taktila har lika stor betydelse. Skulpturgruppen har skapats för förskolan Sandslottet.
I allt vi gör, i alla våra erfarenheter, är kroppen alltid med. Vi upplever världen utifrån kroppen som frivilligt eller motvilligt samspelar med sin omgivning. Det är också kroppen som alltid står i centrum för Daniela Hedmans skapande. Hon intresserar sig för såväl dess fysiska som dess symboliska sida. Med sitt experimentella formspråk skriver hon in sig i en lång konstnärlig tradition som kretsar kring människokroppen som ett yttre skal och som en behållare för jaget.
Arbetet med den konstnärliga gestaltningen började med workshoppar med förskolebarn som bland annat fick tänka fritt kring olika kroppars likheter och olikheter. Hela verket består av ett flertal mindre skulpturer i aluminium. Det är avgjutningar av händer, hudmönster, navlar, ryggpartier med flera. Skulpturerna är utplacerade på olika höjder i landskapet utanför förskolan. Alla utom en finns inom räckhöjd för barnen, som även får utforska dem taktilt.
Titeln Luftkroppar pekar på luftens konkreta och symboliska betydelse för gestaltningen. Luften, som omsluter kroppen, är en förutsättning för att vi ska kunna andas. Luften utgör också ett mellanrum eller en osynlig länk mellan olika kroppar. Vissa av Daniela Hedmans aluminiumobjekt är dessutom mobila och behöver luft för att aktiveras. Så är fallet med Vindsnurran – en poetisk tolkning av hårets rörelse – som är placerad högt ovanför marken och börjar rotera när den smeks av vind.
Daniela Hedman, född 1979, utbildades bland annat vid Nyckelviksskolan och Konstfack i Stockholm. Hon har haft en rad separat- och grupputställningar i Sverige och utomlands. Hon är representerad i Röhsska museets samling.
