Använd gärna den senaste tekniken! Och rörlig bild! Ett konstverk med text? Jättespännande! Slättgårdsskolans ledning hade redan från start en uppfriskande fördomsfri inställning till konstens och den nya teknikens möjligheter när skolan (Uddén och Wåhlström 1968) skulle få ny gymnastik- och idrottshall (Cedervall arkitekter).
Lina Selander (f. 1973) föreslogs för uppdraget. Bland annat eftersom hon i sina tidigare verk ofta arbetat mycket med just rörlig bild, text och ny teknik. Men också för att hon aldrig väjt för mötet med olika kulturer. Här har sex av tio barn ett annat modersmål än svenska. En mångfald som konstnären i sitt arbete tog fasta på.
– Jag ville placera barnen och deras berättelser, språk och historia i fokus. Att låta barnen ta plats är ett sätt att ge självförtroende och skapa en omsorg om miljön.
En elev från varje årskull bjöds till en veckolång workshop. De gjorde film, animationer, berättade historier… Tillsammans skapade de ett bildarkiv för vilket konstnären sedan fungerade som redaktör – en roll hon hela tiden varit tydlig med: Ansvaret att gestalta materialet till en konstnärlig helhet var hennes.
Den som ser verket, ser också att hon låtit eleverna dominera den totalt 1,5 timme långa, trekanaliga videoinstallationen, av arkitekterna sömlöst infälld i entrérummets tegelvägg. Bildmaterialet blandas med Bruno K Öijers dikt Osårbar, översatt till 17 av skolans 32 olika språk.
– Verket visar på olika sätt att skapa nya berättelser och på den språkliga och kulturella rikedom som finns i Bredäng, säger Lina Selander.
– Samtidigt behandlar det med små gester allmängiltiga och existentiella frågor. Det sammanflätar historier, berättelser, språk, tankar och drömmar till ett litet och mångtydigt monument över samhörighet och skapande gemenskap.
