Stockholm konsts sommarutställning vid Strandvägens kaj samlar verk som på olika sätt speglar människans förhållande till havet – som livsnerv, myt och marknad. I Yngvild Saeters Gadus vävs personliga fiskeminnen samman med reflektioner över teknologi och natur, medan Nada Alis Atrahasis 3.0 gestaltar en dystopisk framtid präglad av klimatkollaps och förlorad räddning. Eric Grates Gudinna vid hyperboreiskt hav erbjuder ett poetiskt perspektiv där det nordliga havet blir en plats för stillhet och eftertanke. I Monument över tillväxten riktar Finn Ahlgren en kritisk blick mot samtidens konsumtion och förlorade djup.
Vid vattnets kant, där staden möter sin historia av handel och förbindelser, breder skulpturerna ut sig som samtida strandfynd – fragment av vår tid, uppspolade på kajen. Fyra verk som på olika sätt gestaltar människans komplexa relation till havet – inte bara som naturkraft, utan som symbol för längtan, överlevnad, handel och förlust.
Gadus är det latinska namnet för torsksläktet – och det är också titeln på detta storskaliga konstverk som utforskar mötet mellan natur och teknologi. Verket har sin utgångspunkt i konstnärens personliga minnen från barndomen. Hon växte upp i en norsk by där fisket var en del av vardagen, något som präglade både henne och hennes pappa, som är författare och skriver just om fiske.
Installationen utgår från en stor 3D-printad fiskbensliknande struktur, skapad av en blandning av bronspulver och epoxi. Den står förankrad på två tunga gotländska stenar, fyllda med fossiler. Här möts gammalt och nytt – naturligt och artificiellt – i en balansakt mellan historia och framtid.
Verket väcker associationer till både naturens kraft och maskinens precision. Det är en påminnelse om hur vi i dag rör oss mellan det organiska och det teknologiska, mellan tradition och innovation. Fiske symboliserar något tidlöst, en uråldrig aktivitet som fortfarande är en del av våra liv – samtidigt som verket pekar på hur vi i vår tekniskt avancerade samtid skapar, tolkar och samexisterar med både naturliga och konstgjorda objekt.
Yngvild Saeter (f. 1986, Norge) är en multidisciplinär konstnär känd för sina skulpturala verk som rör sig i gränslandet mellan kropp, maskin och mode. Med rötter i både samtidskonst och subkulturella uttryck som goth och cybergoth, skapar hon intrikata, nästan organiska konstruktioner av material som krom, läder, plast och motorcykeldelar. Hennes verk för tankarna till biomekaniska varelser, futuristiska reliker och kroppsliga rustningar – laddade med både sensualitet och dystopi. Saeter undersöker teman som identitet, teknologi och kroppen som symbolisk artefakt i en posthuman tidsålder.
