”… stjärnor stiger ur havet / långsamt skimrande verklighet, / framtida städer” – så slutar Johannes Heldéns (f. 1978) dikt som hör till verket Spacetime i Alviksskolan. På undersidan av en trappa låter han en mutation av växtlighet och civilisation slingra fram, en poetisk bild av en framtid där samhällets konstruktioner och kunskap är i symbios med naturen.
Alviksskolan i Bromma består av sex byggnader och inrymmer 1200 elever, däribland barn med multifunktionshinder. Hus A från 1890-talet har totalrenoverats för att passa dagens verksamhet, med mer öppen planlösning och funktioner som hemkunskap, hälsovård, bild och musik.
Skolan är grönklassad och har ett högt kulturhistoriskt värde. Att peka ut plats för konsten var alltså grannlaga. Valet föll på entrén med den stora trapphallen, där trapploppen har ornamenterade gjutjärnspelare och gjutjärnsräcken.
Johannes Heldén skapar med uppfinningsrikedom världar och miljöer i sin konst och gör ofta kopplingar till naturen, gärna i en mild färgskala. Som poet har han också nära till att använda språket som gestaltningsuttryck.
I Spacetime slingrar flikiga gröna blad över trappans vita yta. Vid två belysta punkter övergår växtligheten i mer teknologiska eller arkitektoniska strukturer utan att växtrikets mjukare uttryck försvinner.
Verket består av en aluminiumprofil i tre delar, som bockats för att få en antydd böljande rörelse. Den grönmålade plåten har LED-belysning monterad på undersidan och det varma ljuset framhäver konturerna och de utskurna håligheterna.
På en vägg bredvid sitter en plakett med den ovan citerade dikten, en sorts poetisk verkbeskrivning.
