Raoul Wallenberg utsågs 1944 till sekreterare vid svenska legationen i Budapest. Han fick i uppdrag att leda räddningsoperationen av ungerska judar och genom att utfärda så kallade skyddspass, kunde tiotusentals människor räddas undan nazisternas förföljelser. När den sovjetiska krigsmakten intog Budapest 1945 besökte Raoul Wallenberg deras militärhögkvarter för att förklara den judiska räddningsoperationen. Han återkom aldrig från detta besök och hans öde är sedan dess okänt.
I mitten av 90-talet påbörjades diskussionen om ett minnesmärke över Raoul Wallenberg, som skulle placeras i området mellan Berzelii park och Nybroviken. Platsen hade redan 1987 fått namnet Raoul Wallenbergs torg.
Sex konstnärer inbjöds att tävla. Utgångsläget var att förutsättningslöst se hur en nutida konstnär skulle kunna gestalta detta minnesmärke. I programmet hade Stockholms stad understrukit följande: “Samspelet med stadsrummet och den arkitektoniska omgivningen är väsentlig. Stadens ambition är att på den aktuella platsen få till stånd en värdig och konstnärligt övertygande markering av människan Raoul Wallenberg och hans gärning”
Tävlingsjuryn valde ett förslag av den danska konstnären Kirsten Ortwed, som med den uråldriga sfinxens symbolik ville hedra Raoul Wallenbergs gärning och skapa associationer till det som utspelade sig i 1940-talets Budapest: “i husen, på gatorna, i godsvagnarna med ångestens terror och modet att kämpa emot”.
Diskussionen kring verket var under flera år livlig och visade att konst verkligen kan beröra och uppröra. Tävlingens jury avslutade motiveringen till valet av Ortwed så här:
Raoul Wallenberg var själv omvittnat fantasifull, oprotokollär, improviserande och i oavlåtlig rörelse. Kirsten Ortweds gestaltningar speglar draget av flykt och förändring, lek och ångest. Att ge en klar bild av Raoul Wallenbergs idealism och mod, av mannen som utan att han anade det, för generationer kom att symbolisera individens möjlighet att förändra historien – det är knappast möjligt. men betraktar vi Kirsten Ortweds skapelse med inlevelse och inbillning, ser vi hur försiktigt men djärvt hon närmar sig den uppfordrande gåta där kallaste brutalitet möter den oväntade uppenbarelsen av mänsklig godhet.
