”Det står konstnären fritt att, utifrån sitt eget pågående arbete, formulera ett koncept för konst i området. Konceptet ska utformas med tanke på dem som ska bo och röra sig i området och får gärna ha ett lekfullt anslag. Ett ledord för projektet är begreppet barndom.”
Så löd uppdraget till Anna Strid (f. 1975), då hon 2007 inbjöds av Stockholms konstkansli (Stockholm konsts företrädarorganisation) att skissa fram ett förslag till konstprojekt för Annedal.
Anna Strids svar blev Ugglornas plats, tänkt för den blivande Annedalsparken som då beboddes av en och annan uteliggare, stundom var plats för öltunga fester och som dominerades av en tennisplan som sett bättre dagar. Där fanns en kulle beströdd med liljekonvaljer och många träd. Konstnären fann inspiration på platsen, men också ur sin egen barndom och uppväxt nära skogen och ett kolonistugeområde, med små trädgårdar och hus.
”Redan efter mitt första besök i Annedal kände jag att jag ville jobba med trädgård. Jag ville integrera en trädgård i en skogsmiljö”, skriver konstnären i sitt skissförslag.
Hon har under arbetet förblivit trogen den idén och skapat en sagolik plats med skrymslen och vrår för vila, rekreation och eftertanke. En plats där den vilda naturen samsas med den tämjda, och där elva ugglor och en korp slagit bo utanför fågelholkar som alla har skorstenar. Växthusliknande, grönlackade stålstrukturer kringgärdas av grönslammade spjälstaket – som varit en källa för kontrovers under arbetets gång. Beställarens oro för att lekande barn ska göra sig illa på spjälorna har nu lugnats av en särskilt anlitad leksäkerhetsgranskare (expert på lek redskap och såväl svenskt som internationellt lekregelverk) som godkänt verket.
