VATT är Stockholms stads första helhetsintegrerade, permanenta ljudkonstverk. Ett osynligt rum i rummet på Sätra torg, som rustats i samband med att bebyggelsestråket mellan Bredäng och Skärholmen förtätats.
Torget har med upprustningen möblerats med mattor, möbler och träd till ett slags vardagsrum för dem som dagligen vistas där: Sätraskolans elever och människorna på väg till och från tunnelbanan, vårdcentralen eller den kommersiella servicen i området.
Två av mattorna är av mönsterlagt rött och gult marktegel. Den tredje är Ann Roséns ljudkonstverk. Enklast kan det beskrivas som en fontän med 16 gallerbrunnar som specialritats för Sätra torg. Men i stället för vatten stiger ljudkaskader ur brunnarna. VATT har tre ljudnivåer: ett skräpljud, ett klangljud och ett brusljud. Skräpljudet finns där hela tiden men hörs inte alltid om man inte aktivt lyssnar till det. Klang- och brusljuden kommer som slumpvisa kaskader som – om de sammanträffar – tillsammans kan låta mycket högt.
”Det är inte alltid ljud i alla brunnarna, men det är alltid ljud någonstans”, förklarar Ann Rosén (f. 1956).
Verket har tilldelats en viss mängd energi att göra av med på ett år, och låter aldrig lika från en dag till en annan, från år till år:
”Tanken är att man ska kunna upptäcka verket över tiden.”
Konstnären inbjöds medverka redan i den inventerings- och analysfas som låg till grund för gestaltningsprogrammet för torget, med Nivå landskapsarkitektur som ansvarigt kontor. VATT hade aldrig blivit detsamma utan detta samarbete – och landskapsgestaltningen inte densamma utan konstnärens medverkan från start.
